Roland Jonsson har naturen under huden. Den smög sig in där under barndomsåren, förtätades under otaliga tjäderspelsnätter i Roslagens skogar och äventyrliga fiskeexpeditioner till Nordnorges fjordar. Som ung hade han många tama djur och fåglar. Kajor och rävar och en grävlinghona som älskade att ligga i bakfönstret på bilen. Det var då han lärde sig tala djurens språk.
En sommarkväll fiskar vi i hans uppländska sjö. Roland får en abborre på kroken men innan han hinner landa fisken slukar en gädda abborren. Jag tror inte mina ögon när han oberörd visar upp fångsten – två fina fiskar! Sådan är Roland. När han rör vid naturen blir den förtrollad. Han ser sjön med fiskens öga, rör sig i skogen med rävens vaksamhet.